Jag finns av Maja-Maria Henriksson

En känsligt gåtfull ton används i denna roman om mobbning. Tacksamt nog är ärendet dock inget annat än det rent estetiska och litterära. Distansen mellan läsaren och berättelsen speglar distansen mellan huvudpersonen och resten av skolan och världen. Detta ska egentligen ingen veta. Denna misshandel äger inte rum, historien berättas egentligen inte. Mamman är fruktansvärt otäckt skildrad. Jaget är det starkaste och det sköraste av barn. Utvecklingen i terapirummet är fin och trovärdig. Hopp finns och ges, och det är viktigt. Saker kan och måste ändras. Så ska ingen behöva leva, så osynligt.

Hungerspelen av Suzanne Collins

Känslan i historien påminner mig om de äventyrslekar man kanske lekte som barn på 70-talet. Lag som stred mot varann, märkliga regler som utgjorde omöjliga ramar. Hjältar, fiender och en ogripbar övermakt. Askungetemat finns med när den fattiga och smutsiga Katniss blir utvald och superstylad, filmad och vida känd. Jag lockas av överlevnadstemat och det dystopiska inslaget i kombination. Det är spännande, och visst ser man fram emot filmen! Men först: del 2. Lever den upp till ettans nivå?

Bara kärlek kan krossa ditt hjärta av Gunnar Ardelius

Språket är det intressanta här. De stillsamma lägesbeskrivningarna som definierar huvudkaraktären Morris värld utgör romanens kärna. Morris känns nog lite urvuxen sin gymnasiekavaj… Med det menar jag att jag uppfattar honom som äldre. Pappans slanguttryck är roliga och sätter sig i mitt huvud. ‘Sprall’… pratar man så på riktigt på vissa håll? Kul. Mamman är sympatisk, jag gillar henne men hon tar alldeles för mycket skit från sonen, som blir oberäkneligt förbannad på henne då och då. Däremellan har de det mysigt tillsammans, fikar och äter mat. Ser på teve, promenerar. Hennes förstoppning engagerar, och jag beundrar modet i idén hos författaren, rent litterärt. Det handlar om att försöka ‘kacka’. Mamman tydliggörs som maktlös, snäll, kanske tragisk. Ett offer som Morris får dåligt samvete av. Tonen i romanen förstärks. Det är på ett annat plan ett meningslöst inslag, och det passar in det också. Omslaget är bra och associerar till löpningen som spelar roll i boken.